Jacob och Wilhelm Grimm Jacob Grimm (1785 - 1863) föddes i Hanau i Hessen och dog i Berlin. Hans bror Wilhelm (1786 - 1859) var ett år yngre. Bröderna kom att leva tillsammans hela livet. Tidigt ägnade båda sig åt vetenskapliga studier. Jacobs livsverk var, vid sidan av sagorna, ett epokbildande arbete i tysk språkvetenskap: Deutsche Grammatik. Tillsammans startade bräderna en omfattande språkhistorisk verksamhet som de dock inte hann fullfölja: Detsches de Wörterbuch (tysk ordbok). På grund av politisk aktivitet tvingades bröderna flytta till Berlin. Jacob levde ogift hela livet, medan den mer utåtriktade Wilhelm gifte sig med Dorothea Wild, en barndomsvän, och fick tre barn. Dorothea är också känd som sagoberättare och sagoupptecknare. 1805 utkom en i Tyskland mycket känd folkvisesamling, Des Knaben Wunderhorn. Visorna som insamlats och upptecknats av Achim von Arnim och Clemens Bentano blev mycket uppskattade, inte minst av bröderna Grimm. Det samma gällde två sagor på pommersk dialekt som en ung nordtysk konstnär, Philippe Otto Runge, nertecknade år 1806: Fiskaren och hans fru och Enbärsträdet (Der Wacholderbaum). Dessa texter blev utgångspunkten för bröderna Grimms epokgörande insamling av folksagor. 1812 kom deras första samling Kinder- und Hausmärchen, 1815 var det dags för en ny samling. Brderna Grimm var inte i första hand själva sagoberättare eller kringvandrande sagoinsamlare. De var forskare som mottog material från olika håll, särskilt via bekanta till Doroteha Wild, och som bröderna vid sina skrivbord bearbetade. Det anses främst vara Wilhelm Grimm som har skapat den karakteristiska, lättlästa grimmska sagostilen, som i sin tur blev mönster för folksagostilen i en rad andra länder, inte minst Norge (Se | |
|
